Idag var det dodsringning i kyrkan igen. Fjarde gangen pa ett och samma ar har i Boge. Forst var det en aldre man som familjen kande till, en nara granne. Men eftersom jag bott utomlands vet jag inte riktigt vem han var. Pappa berattade att han larde sig spela dragspel hos mannens pappa som hade bott i samma hus. Det huset som vi eventuellt var intresserade av. I somras gick det aldre paret Gosta och Garda bort. Man trodde nastan att dom skulle leva for alltid. Garda var nagra ar aldre an Gosta, och det var minsann inte manga ar sedan hon korde bil! Hon blev nara pa hundra ar gammal. Gosta gick bort, och inte langt senare gav aven Garda upp. Hon hade sagt dagen innan att nu gick det inte langre... Undrar om man kommer fa se liknande i framtiden, att nar den ena gar bort, sa ger den andra upp eftersom man levt sa lange och sa nara inpa varandra att man helt enkelt inte kan fortsatta att fungera utan sin andra halft.. Efter hur vi lever idag sa tror jag inte det..

For ett par dagar sedan tog cancern en alldeles for ung man. Han var pappa till en tjej jag kande nar jag var yngre. Hemskt, bara 59 ar och skulle antligen borja leva och njuta av ett liv med mindre arbete. Kommer ihag att han alltid var glad och halsade nar man mottes pa vagen.

Ar oerhort glad over att fortfarande ha mina foraldrar i livet. Som mamma sager sa ar det manga som inte hinner mer an att ga i pension, for att sen drabbas allt for ofta av sjukdomar som cancer. Vet inte hur jag skulle klara mig utan mina foraldrar. Kan inte tanka mig hur jag skulle kunna fungera utan att dom fanns har..

Sander en tanke till hans familj och alla som stod nara. Verkligen jattetrakigt...

I ovrigt har dagen gatt pa som vanligt. Jag har varit i skogen med Milo. Varit och handlat, stadat. Och nu sitter jag antligen ner i soffan och tar det lugnt en stund. Det blaser en massa dar ute och blott ar det. Sa vi far se hur lange golvet ser rent ut. Ett par timmar kanske...?

I skogen gick jag som vanligt och njot. Det ar riktigt harligt att vara dar, bara jag och Milo. Milo tycker val att jag pratar en massa strunt med honom... Skont att fa rensa hjarnan, det gor jag som bast ute i skogen. Nagot jag arvt fran mamma antar jag. Men sa horde jag hur det knakade, och fick for mig att, tank om nagon kommer efter mig och tanker morda mig!!! Lat verkligen som att nagon forsiktigt smog sig narmre mig. Tur att det inte var morkt ute!! Vi satte full fart hemat genom lera och vattenpolar. Undrar om jag nagonsin sprungit sa fort?!! Ni kan ju gissa hur jag och Milo sag ut nar vi kom hem?! Var ju antagligen bara vinden eller nagot djur. Men jag har visst en valdigt livlig fantasi...

Kramar till alla...