Da var det dags att skriva i bloggen igen. Har val hant lite dom senaste dagarna. Det roliga ar att vi antligen har fatt sno!! Som jag har langtat. Det gra och regniga landskapet har nu fatt ett vitt tacke och ingen ar val gladare an Milo for det! Oppnade dorren igar morse nar jag var tvungen att ga upp tidigt till jobbet. Vilka gladjeskutt!! Imorse gick vi pa langtur upp i skogen. Forst fick Milo springa av sig lite pa akern har utanfor. Vilken gladje och vilken energi! Jag vet inte om det finns nagot eller nagon som kan fa mig att le som min lilla tusseluss kan :) Pa hela den stora akern lyckades han dessvarre hitta en dod ratta under snon. Det var en jakla lang och tjock svans som hangde ut genom munnen pa honom. Ackligt Milo!! Kan ju saga som sa att han inte fatt nagon puss idag inte. Blaaa!!!

Promenerade hem fran mamsen efter middagen ikvall. Finns det nagot finare an att ga i morkret langs vagen och se ljuset fran gatlyktorna som gor att snon bara glittrar! Det far mig ocksa pa sa bra humor. Men sen ar det val inte sa ovanligt att vi tjejer gillar och blir glada av sant som glittrar :P

Trakiga som varit ar att pappa varit pa sjukhuset. Skrev jag inte i forra inlagget om vilken tur jag har som fortfarande har bada mina foraldrar, som aven efter 60 ar ar bade pigga och friska. Sa ringde mamma mig onsdag eftermiddag och berattade att pappa var pa sjukhuset. Det visade sig att han hade han fatt en stroke. Men efter tester och mediciner sa har han fatt komma hem nu. Alla varden ser bra ut iaf. Vad lattad man blir av att det inte var varre och att det inte gett honom nagra storre men som det ser ut. Stroke ar ju inte att leka med och tyvarr ar det inte nagot nytt i familjen.. Och pappa ar en aktiv person med ett gang travhastar dar hemma som betyder valdigt mycket. Sa det ar som sagt tur att det gatt sa bra som det gjorde. Ingen vill val bli frantagen sin stora passion i livet..

Kram